PUDELN

Zita, Lovis & Isa i Smögen

Pudeln– en klok och sällskaplig ras i 4 storlekar och 5 färger

Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och proportionerligt byggd hund med karakteristisk lockig ull eller snörpäls. Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv, har ett harmoniskt sinnelag samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrande och lätt, aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt trevlig sällskapshund.

Pudeln har ett gott luktsinne och är duktig och road både av spår och sök arbete. Svampletning är ett bra alternativ för en f.d tryffelhund. En pudel är en pudel, oavsett förpackningen, och den stora variationen i storlek gör att praktiskt taget alla hundälskare, oavsett ålder, kroppskrafter och läggning, kan äga en pudel och komma i åtnjutande av pudelns speciella företräden. En pudel är mer receptiv gentemot sin ägare än många andra raser. Den är sedan gammalt avlad på att vara uppmärksam och villig att lära. På grund av dessa egenskaper får man lätt mycket god kontakt med och starka band till sin pudel.

Pudeln är en av de få hundraser som inte fäller hår. Detta är ett stort plus, icke minst för många hundallergiker, som klarar av att ha just en pudel. I gengäld får man räkna med att lägga ner både tid och arbete på pälsvården, även pengar om man inte kan klippa själv. Dock kan vissa valpar – inte alla – ge mer allergener då den växer men det upphör vid ca 6 månader.
Som familjehund är pudeln en fin kompis. Den trivs med familjelivet och vill vara med i det som händer och sker: lek med barnen, sköna hemmakvällar, härliga skogspromenader, bil- och båtturer och är därför ingen ras som kan lämnas ensam mesta delen av tiden, därtill är den alltför beroende av sina människor. För den äldre, kanske inte fullt så rörliga, är en mindre pudel idealisk som vän och sällskap. Man har alltid roligt med sin pudel; utan att tumma på sin värdighet har den också en underfundig humor som ger många tillfällen till skratt.
Pudeln tycker det är roligt att hjälpa till och man kan dra nytta av pudelns gamla egenskaper som apportör genom att låta den t.ex. bära hem kvällstidningen eller hämta saker som man tappat.
Agility och rallylydnad passar pudeln med sin snabbhet, vighet och alerta sätt, även nosework är idealistiskt för pudeln med sitt luktsinne och vilja att söka.

Pudelns färger (lånad bild från SPK)

Förutom de fyra storlekarna förekommer pudeln även i ett flertal färger; standarden godkänner svart, brunt, vitt, grå, rödaprikos. Den finns också i tvåfärgat vilket ännu inte är godkänd färg i Sverige. Större variationer ges väl inte i någon annan ras: storlekar från ca 24 cm ända upp till 60 cm, ett stort antal färger samt dessutom frisyrer från helt kortklippt till stor lejonklippning att välja på!

Pudeln är i stort sett en frisk ras. Det finns dock två ärftliga defekter som är anslutna till SKK:s genetiska hälsoprogram: ögonsjukdomen PRA (Progressiv Retinal Atrofi) hos toy, dvärg och mellan samt HD (höftledsdysplasi) hos stor.

Genom att köpa en registrerad valp från en seriösa uppfödare kan Du försäkra Dig om att föräldrarna är fria från PRA respektive HD röntgade (kontrollera status).

STORLEKAR:

  • Toy 24 – 28 cm
  • Dvärg 28 – 35 cm
  • Mellan 35 – 45 cm
  • Stor 45 – 60 cm

(Textgrunden hämtad från Svenska Pudelklubbens hemsida)

HISTORIA….En mycket gammal ras

Pudelns hemland är Frankrike. År 1936 bildades Franska Pudelklubben som samma år utgav den första standarden (rasbeskrivning) för pudel. Här följer inledningen till pudelstandarden som i ett nötskal beskriver pudelns helhet och kynne:

”Pudeln hör till gruppen sällskapshundar. Den är en harmoniskt och proportionerligt byggd hund med karakteristisk lockig ull eller snörpäls. Pudeln är intelligent, alltid vaken och aktiv, har ett harmoniskt sinnelag samt ger intryck av elegans och stolthet. Pudelns gång är fjädrande och lätt, aldrig flytande eller långsträckt. Pudeln är berömd för sin trogna natur, sin lätthet att lära och att dresseras, egenskaper som gör den till en särskilt trevlig sällskapshund.”

Pudeln är en gammal ras. Den uppkom troligen i sydeuropa under tidig medeltid och spreds över hela Europa. Ursprungligen användes den större pudeln som vattenapporterande jakthund, till vilket den var synnerligen lämpad med sina simhudsförsedda tassar och tjocka, feta och vattenavstötande päls samt sitt samarbetsvilliga och intelligenta kynne. För att hunden skulle kunna röra sig snabbare och friare i vattnet, klipptes pälsen på stora delar av kroppen och svansen, men runt bröstkorg och leder lämnades päls kvar för att skydda mot det kalla vattnet. Ett band i färg knöts ofta i huvudhåret för att jägaren lätt skulle känna igen sin hund i vattnet. Denna funktionella klippning är nu en av våra dagars populära utställningsfrisyrer, lejonklippningen! De mindre pudlarna klipptes också, i mycket konstfärdiga lejonfrisyrer, ett mode som var populärt på många småraser ända sedan antiken. Det fanns tex pudelsalonger redan på 1400-talet i Paris.

Gränserna mellan de olika pudelstorlekarna var flytande. Den större pudeln användes, förutom till jakt, även som dragare, tryffelletare och cirkusartist. Ända in på 1800 talet användes pudeln till jakt men efterträddes sedan av andra, snabbare och lättare raser och den stora pudeln övergick även den till att vara främst sällskapsdjur, som sina mindre bröder. Småpudlarna var högreståndshundar, framavlade genom inkorsningar med föregångare till våra dagars malteser och bichon, men på 1800 talet började man avla fram en dvärgpudel baserad på små exemplar av de större varianterna.

När pudeln kom till Sverige är svårt att datera; den fanns med i några exemplar på SKK utställningar i slutet av 1800 talet, men det stora genombrottet kom inte förrän en bit in på 1900 talet. År 1932 delades småpudlarna upp i liten pudel och dvärgpudel. Den lilla pudeln, eller mellanpudeln som den kallas fr.o.m. 1956, vad då den populäraste. Numera är det dvärgpudeln som leder i registreringsstatistiken. I slutet av 1980 talet erkändes ännu en pudelstorlek, toypudeln, den minsta av pudlarna.

medlem i Svenska Pudelklubben & SKK