BEDLINGTONTERRIERN

 BEDLINGTONTERRIERN en allergivänlig allroundhund, mycket hund i lagom stor förpackning!

Bedingtonterriern tillhör gruppen terriers men är ingen utpräglad sådan. Bedlingtonterriern är en trevlig familjehund som till skillnad från sina avlägsna terriersläktningar har ett relativt lugnt temperament. Många svårt pälsallergiska kan ha den. Jag har haft många besökare med pälsallergi och andra allergier som kommit och provat rasen hos mig och sedan blivit bedlingtonägare…

Rasen har funnits i Sverige i över 100 år, men trots det finns det knappt 400 hundar i landet. Troligen är det bla. för att den ser väldigt speciell ut med sin utställningsklippning och de är denna man ser på de flesta foton, så ser den dock inte ut da´n efter. Många människor som lär känna rasen fastnar för dess mångsidighet, trevliga lynne och lugn. Barn som ser den säger att de är lamm och snälla, tåliga är det men det kravs en fast hand som uppfostrar. Rasen är inte ”skällig” som många rena terrierraser kan vara.

Älskar att röra sig Det är en allroundhund, som passar de flesta. De är inte motionskrävande, utan nöjer sig med vanliga promenader, men klarar samtidigt hur mycket som helst. Bedlingtonterrier älskar att i full galopp få springa på stora fält, följa med i skogen, fjällvandra eller springa vid cykeln. Agility, lydnad eller spåra gillar den också, bedlingtonterriern är intelligent och behöver få jobba med hjärnan.

Det är en mellanstor hund på runt 41 centimeter i mankhöjden, vikt runt 7 – 9 kg och färgen varierar mellan fyra olika; blå eller sandfärgad är de vanligaste, men leverfärgad och blue and tan, alltså blå med bruna tecken, förekommer också.

Rasen har ett tilltalande temperament, är djärv, men ibland reserverad mot främlingar. Den är dock förtjust i barn och trivs lika bra i lägenhet som på landet. Om man skall hitta en nackdel skall väl det vara att man måste sköta pälsen. Missköter man den, bli den snart tovig och en illa skött bedlington är inte en vacker syn. Men mycket värt är det att den inte fäller päls eller ens ”luktar hund”.

Ingen jakthund idag I England använder några bedlingtonterriern fortfarande till jakt. Det finns en speciell gren i rasen, den så kallade working bedlington men även andra bedlingtons gillar att jaga. I Sverige finns det dock troligtvis ingen som jagar med sin bedlington. Däremot tränar man spår samt tävlar i agility och lydnad. Faktum är att den första hund som fick lydnadsutmärkelsen CACIOB var en bedlingtonterrier. Det var en norsk tik född 1978 vid namn Tanja. Hon ägdes av Unni Björnbekk-Evensen. Tanja var under sin levnadstid mycket framgångsrik i just lydnadsklasserna. Bland annat blev hon nordisk lydnadschampion och svensk elitlydnadschampion samt ingick i det norska landslaget mellan 1981 och 1986. Ingen annan bedlington har ännu gått lika långt i Sverige men några svenska representanter har lydnadsdiplom. Norsk lydnadsvinnare 2009 var en bedlington.

En stark vilja Sedan bör man tillägga att bedlingtonterriern har en stark vilja, vill den absolut inte göra något, så struntar den i det och tvärtom – det är väl där som terriergenernas rester syns. Men att det inte är en ”vanlig” terrier märks på dess temperament. Visst har rasen humör, men den har en hög irritationströskel och blir sällan arg, något som är ett arv från vinthunden. Liksom vinthunden är det fart ute men helt lugnt inne…

____________________________________