Vi bor i en stor villa med skogen in på tomten på Böseberg i Tillberga utanför Västerås.

Det min man och jag som bor där tillsammans med våra toypudlar, ”Lovis” röd, ”Zita” vit & ”Zitas” dotter ”Tesla” svart. Våra utflugna barn kommer ofta på besök liksom barnbarn, syskonbarn och vänner. Vår pensionerade avelstik ”Trixi” snart 13 år (Bedlingtonterrier) bor hos ”lillhusse” i Västerås. P.g.a. våra handikapp bor övriga avelshundar hos foderfamiljer i vår närhet.

Valparna växer upp tillsammans med oss andra och träffar barn och vuxna och tränas socialt från 3 veckor. De får stimulans både ute och inne.

Vi har hjälp till b.l.a. hundaktivitet då bådas våra kroppar ofta sviker. Hundarna ska ges sitt då de ger oss så mycket energi.

Vårt syfte som uppfödare är att föda upp friska och rastypiska hundar som kan leva många lyckliga år hos sina ägare. Detta är vårt intresse, medicin och kärlek i livet!

Vägen till ett hundliv….

Redan på 1960-talet kom jag som 4-åring i kontakt med rasen Bedlingtonterrier då min far brukade låna två underbara sådana; ”Kippe” och ”Kutti” av tanterna Alice & Carin Wallin i Skövde. Att dessa hundar var framgångsrika utställningsexemplar vad inget jag visste då men Tant Wallin dök upp i SKK:s 100 års jubileumsbok m bild på henne 85 år med en av dessa mina barndoms hundkompisar.

Långt senare 1999 efter letande av allergivänlig ras som jag skulle kunna tåla (Jag är allergisk mot pälsdjur, pollen, kvalster, damm mm och har astma) – blev vi med vår första Bedlingtonterrier. Toolbox Dalton ”Nicke” blev hela släktens kelgris och den bästa hundvän man kan ha. 2002 blev ”Nicke” Svensk Utställningschampion och kvalificerad till Crufts. 2010 blev han BIG Veteran på SKKs utställning i Västerås. Nicke gick lydnad 1 & 2 och älskade att söka människor i skogen näst efter att jaga sin tennisboll. Den 10 okt 2014 fick ”Nicke” somna in i vår famn – ett svårt men nödvändigt beslut och vårt ansvar som hundägare.

2006 köptes ”Trixi” Isotop´s Quakemaker – vår första Bedlingtonterrier avelstik in och LAMBINGTON KENNEL tog sin start. Jag blev snart också sekreterare i rasklubben SKBK och senare dess ordförande, (2008 – 2010).

LIVET FÖRÄNDRAS….

P.g.a våra kroppsliga handikapp & sjukdom har vi bytt ras till  toy/dvärg pudel i färgerna rödaprikos, vit, svart, brunt & grått.

JAG BARA ÄLSKAR PUDLAR och jag sa en gång aldrig en pudel men man är inte sämre än att man kan ändra sig. De är så kloka och humoristiska!